our big journey

— New Zealand here we come!

New Zealand’s Best 1 Day Hike

Kategori: Allmänt

Äntligen! Efter flera dagars avstängning kunde första delen av Tongariro Alpine Crossing åter öppna i lördags. De våldsamma stormarna har lagt sig och det var fritt fram att vandra på de gamla vulkanerna. Dock skulle det fortfarande vara ganska kallt och en del blåst uppe på toppen. Därför valde vi, trots att vi redan väntat i två dagar, att vänta ytterligare en dag innan vi begav oss ut på den  nästan två mil långa vandringen. Magicbussen skulle ändå inte komma och hämta upp oss förrän på måndag morgon...

Som ”uppvärmning” inför söndagens crossing tog vi en ca 4,5 timmes utflyktspromenad dagen före. Fick se ett 50 m högt vattenfall och vandra i en väldigt backig regnskog, eller bush om man vill kalla det så.

Men så kom söndagen... Kl 8 lämnade bussen vandrarhemmet för att ta oss till Mangatepopo car park där själva vandringen skulle börja. Med oss hade vi såklart massvis av vatten, bars, nötter, fruktsticks, bananer och mackor. Allt för att kunna hålla energin på rätt nivå.

 

Första etappen var fram till Soda Springs där fjällvatten rinner över bergskanten och bildar ett vackert vattenfall. Här var även sista chansen att gå på dass innan den stora klättringen.

Dags för de s.k. Devil’s Stairs (som idag inte  längre är så djävliga som de en gång var), en brant klättring som leder en upp för South Crater. Denna krater befinner sig mellan de aktiva vulkanerna Mt Tongariro och Mt Ngauruhoe (även kallad Mount Doom).

 
 

Efter en paus med bananätande och lite klädbyte var det dags att fortsätta klättringen upp till vandringens högsta punkt: Red Crater (1886 m.ö.h). Här hade man den mest fantastiska utsikten! Helt klart vandringens höjdpunkt...

 

På andra sidan Red Crater ligger Emerald Lakes där vi passade på att äta lunch. Inte varje dag man lunchar med en vacker utsikt över vulkaner och turkosa sjöar. Emerald Lakes blev också vårt sista mål innan vi vände tillbaka p.g.a. att fortsättningen av Alpine Crossingen ligger inom riskzonen för eventuella nya vulkaniska utbrott.





Hemvägen var tyvärr precis lika lång som vägen dit..
 

 
 
..men efter 7 timmar var vi tillbaka! Yeah!
 
 
 
 

 Puss & kram

KOMMENTARER:

  • Mamma Åsa säger:
    2012-12-11 | 10:00:38

    Starkt jobbat! Ni ser starka ut

    Svar: haha, tackar! Jag orkade hela vägen utan att tjura ihop :) nöjd!/Frida
    Frida Nilsson

  • Nenne säger:
    2012-12-12 | 18:05:17

    Tänk att det alltid är lika lång väg tillbaka! Fantastiskt vackert vulkanlandskap! På minde lite om Jotunheimen där pappa och jag förlovade oss :) Bra dagsverke!

    Svar: Ja det var jättefint! Nya Zeeland är ju likt Norge på många sätt, men vulkaner slår berg ;)
    Frida Nilsson

Kommentera inlägget här: