our big journey

Nu var det några dagar sedan förra uppdateringen så här kommer lite info om veckans tre första dagar.

 

Jag fick brev!!! När vi städade på morgonen gick en av vandrarhemmets ägare förbi vårt rum och puttade under ett kuvert under dörren. Jag öppnade kuvertet när alla sängar var färdigbäddade. I kuvertet låg ett brev från mormor. Tack fina mormor! Det gjorde min dag!

 

På kvällen var det tävling i äppelpajbakning i köket. Petter hade utmanat tyske Adrian om vem som kunde göra den godast äppelpajen. Flera åskådare samlades för att titta på tävlingen eller bara hoppades på att kanske få smaka en bit. De 6 domarna gav ett enhäldigt beslut: vinnaren var Petter! Adrian hade bakat en paj som var mer som en kaka. God men botten var riktigt bränd... Petter hade istället gjort något som skulle kunna kallas för en smulpaj. Riktigt god! Smälte i munnen, mums!

 

 

Denna kväll var jag egentligen ledig men fick ett sms av min manager att jag fick komma in och hjälpa till på restaurangen om jag ville. Bestämde mig för att gå dit även om jag kände mig trött. Denna kväll skulle det nämligen vara en stor bokning på hela 80 personer (!). Restaurangen som vanligtvis tar 56 middagsgäster var därför stängd för allmänheten. "Spännande med en sådan speciell kväll" tänkte jag när jag kl 18:30 klev in på jobbet. Nog sagt var det en spännande och framförallt annorlunda kväll! Gästerna började droppa in 19:30 och samlades kring baren för att dricka champagne eller beställa öl/vin. Jag och Anne stod bakom bardisken och Georgia och Lucie serverade champagne. Allt fungerade bra till en början, men så helt plötsligt tog en av öltapparna slut. Vi fyllde på med ny öl men när man hällde upp i glasen kom det bara skum. Typiskt! Inom en halvtimme tog ytterligare en ölsort slut och det började läcka dricka från kylen. Smått stressade försökte vi lösa problemen samtidigt som vi med glada miner serverade gästerna drickan de ville ha och började gå ut med bröd till borden.

 

Efter någon timme satt alla gäster äntligen vid borden. Medan de tre andra tjejerna tog beställningar av alla 80 gäster stod jag kvar i baren och serverade dricka till de som kom förbi. Aldrig hade jag trott att jag skulle vara bartender under en jättestor middag!

 

Tillslut var det dags att bära ut mat. Då kom Matt till jobbet och tog över bakom bardisken så jag kunde hjälpa till att servera. Annorlunda att utgå ifrån "checklistor" istället för att själv komma ihåg vart maten ska gå. Efter lite felplaceringar här och var hade alla gäster fått sin mat och verkade nöjda. Bröd, förrätt, soppa, huvudrätt och efterrätt. Det säger sig självt att detta skulle ta lång tid. När klockan var kvart över midnatt kunde jag äntligen gå hem. Nöjd med min insats och en erfarenhet rikare.

 

 

Jag jobbade igårkväll och det var det värsta jobbpasset hittills på restaurangen. Köket jobbade supersegt! En del gäster fick vänta i över en timme på sin mat och ändå var inte restaurangen halvfull. Detta är otroligt stressande eftersom det är vi servitriser som är ansiktet utåt och får ta emot alla klagomål. Vi kan ju heller inte stå och smutskasta de som jobbar i köket framför våra kunder. Bara att vara positiv, trevlig och försöka gottgöra kunden med t.ex gratis dricka eller efterrätt.

Nu till den ilskna middagsgästen... Ett medelålderspar blir placerade vid ett bord av min kollega och får varsin meny att titta på. Några minuter senare kommer ett nytt par in och jag möter de i dörren, placerar dem vid ett bord och hämtar menyer. Jag hinner inte ens ge dem menyerna innan de säger att de vet vad de ska ha. Jag tar beställning på både mat och dryck och går sedan till datorn för att skicka iväg beställningen till köket. Då kommer kvinna (från medelåldersparet) fram till disken och med ilsken ton förklarar att detta är mycket dålig service. "Oacceptabelt!"

Hon är väldigt upprörd över att det nya paret fått beställa sin mat utan att vi ens frågat vad hon och hennes man vill ha att dricka. (Bakgrundsfakta: Både jag och min kollega springer hela tiden mellan kök, matsal och bar för att servera de gäster som redan sitter. Vi har mycket att göra!)

Jag förklarade att jag tog deras beställning för att de visste direkt vad de vill ha. Jag bad om ursäkt att de inte fått något vatten på bordet och sa att jag tar deras beställning om två sekunder. "Det duger inte!" röt kvinnan och började tjafsa med min kollega (som precis dykt upp bakom mig) innan hon sedan lämnade restaurangen med bestämda steg. Så att sitta med en meny att titta på i maximalt 5 minuter utan att någon kommit fram och frågat vad de ville ha var alltså fruktansvärt. Hemska tant! Så tråkigt att sådant här ska förstöra kvällen. Hade kvinnan verkligen rätt att bli så arg? Kanske om vi inte varit upptagna med annat utan bara stod och glodde, men så var inte fallet. 

 

Petter hade en överraskning när jag kom hem som piggade upp humöret. Hans chef på motellet hade gett honom en present som tack för all hjälp; 2 kuponger från Skyline som ger oss en gratis åktur med linbanan och tillgång att njuta av den stora grillbuffén. 

 

Dessa kuponger ska nog utnyttjas torsdag nästa vecka då vi firar 50 månader tillsammans!

 

Puss & kram

 

/Frida