our big journey

I fyra dagar har vi slitit hårt för vårt uppehälle. Mellan 10-12 plockar vi fram dammsuagre och lakan för att se till att vandrarhemmet är i toppskick när de nya gästerna anländer. Frida har som huvuduppgift att ta bort de gamla lakanen och bädda riktigt fint med nya lakan. Sen är det meningen att hon ska hinna damma överallt men när många gäster flyttar ut samma dag är det svårt att hinna med. Idag slog hon nytt rekord på ”bara” 20 min över tiden. Min huvuduppgift är istället att rengöra köket. Diska undan från lata tyskar som lämnar allt framme och torka av alla ytor, inklusive ugn och micro. Innan köket så dammsuger jag alla mattor. Tyvärr är hela vandrarhemmet belagt med heltäckningsmatta men det går ändå rätt smidigt. Som tack för allt detta slit har vi hittils fått bo i ett eget dubbelrum med KING SIZE-säng(!) och $2 varje dag att använda till t.ex. internet eller tvätt.

Efter dagens arbetspass var vi rätt trötta och vädret piggade inte direkt upp oss så vi satte oss framför TVn. När en av ägarna för vandrarhemmet (Neil) gick förbi oss för kanske 3:e gången frågade han om vi ville ha skjuts till Red Wood-skogen som låg på vägen hem till honom. Vi tänkte ”varför inte, då gör vi något av dagen” och bytte om till gympaskor och tog med vattenflaska, russin och en banan.

Red Wood-skogen heter egentligen Whakarewarewaskogen men kallas så för att så många röda träd växer där. Neil släppte av oss vid besökscentret där man kunde välja på flera olika spår med varierande längd. Vi valde en 7,5 km lång sträcka som skulle ta ca. 2 timmar att gå med många vackra utsikter längs vägen.

Vi hade tänkt att ta bussen tillbaka till centrum men upptäckte att vi inte hade tillräckligt med kontanter med oss. Vad skulle vi göra nu? Centret hade stängt och det finns dåligt med bankomater i skogen. Vi kände verkligen inte för att gå ännu en timme bara för att ta oss hem...

Vi hade tur. Precis när vi hörde en bil som kom bakom oss räckte jag upp en tumme i luften. Två trevliga killar i en stor skåpbil stannade och frågade vart vi skulle. De skulle också in mot centrum så vi fick hoppa in i lastutrymmet. Härligt! Även om det inte fanns stolar eller säkerhetsbälten slapp vi i alla fall att gå!

Puss & kram